På några år har familjen Ljung med respektive och vänner fått fart på hamnkrogen Kroken samt tagit över och utvecklat Skärgårdsstiftelsens verksamhet på Nåttarö. Motor och ryggrad i detta är pappa Peter.

Peter är uppvuxen på det bördiga slättlandet i Örebro. Pappan var snickare men läste till byggnadsingenjör på kvällarna och startade eget företag, något som kom att inspirera Peter.

Redan vid åtta års ålder hittade han sin framgångsfilosofi, att vill man något måste man ta reda på hur och sedan göra det. Blir det ändå inte som man tänkt, så får man tänka om.

– Jag hade upptäckt att snabba killar var poppis. Min skola tävlade varje år mot två andra i friidrott så i fyran bestämde jag mig för att springa snabbast. Förebilden var Borzov som vann OS-guld på 100 meter 1972. Jag såg på tv hur han tränade starter och gjorde likadant, fast i sock-i-plast. Jag stannade kvar efter skolan varje dag, i regn och blåst, och nötte på.

Peter tog ”bara” silver i skolfinalen. Men insikten att det går om man verkligen vill tog han med sig. Nu valde han den enklaste gymnasieutbildningen för att satsa allt på en fotbollskarriär. En plats i landslaget visade sig dock vara näst intill omöjlig så Peter tänkte om och satsade på segling och skidor, något som skulle komma till nytta. Seglarintresset inleddes i en hemmabyggd optimistjolle på Norasjön och födde en kärlek till havet och skärgården. Skidintresset tog honom till disken på en fjällanläggning. Han var effektiv även när han diskade, dessutom trevlig, och flyttades därför raskt över till baren.

– Man ska göra så gott man kan, det gäller även när man diskar.

Strax därpå fick Peter frågan om han ville drifta hela värdshuset. Bara 18 år gammal och utan erfarenhet tackade han ja. Peter varvade chefsjobbet med skidåkning. Kvar i Örebro var ungdomskärleken Carina och hon ställde till slut ett ultimatum, ”mig eller säsongsarbetet”. Slumpen gav Peter ett nytt jobb på hemmaplan, att starta upp och driva den första McDonaldsrestaurangen i Örebro.

– Vi talar 1983 och det fanns på sin höjd åtta McDonalds i Sverige. Arbetsgivaren var en driftig änka men det var hennes tre barn som tyckte att jag var rätt för jobbet – jag var ingen svärmorsdröm direkt, 21 år med långt lockigt hår, skrattar Peter.

Med en ständigt närvarande Peter växte restaurangen och 1987 vann den pris som bäst i kedjan. Peter blev nu erbjuden ett chefsjobb på huvudkontoret i Stockholm.

– Carina ville inte alls till Stockholm så vi hade långa diskussioner och en hel del tårar fälldes. Hon ville ha barn, det ville jag också men just då hade jag fokus på det där jobbet, så vi gjorde en deal. Palle hjälpte till så vi kunde köpa oss ett fint litet barnvänligt radhus. (Paul Lederhausen, grundare av McDonalds i Sverige.)

Åren gick och när fjärde barnet var på väg blev huset för litet. Kärleken till havet förde familjen till Nynäshamn där de hittade ett hus där alla fick rum efter lite ombyggnad. Livet med barnen blev enklare, Peter pendlade och fortsatte sin karriär. Någonstans i bakhuvud pågick dock alltid tankarna hur han skulle få mer tid med familjen och få vara där han trivdes bäst, i skärgården. Plötsligt dyker chansen upp. Nynäshamn kommun letade efter någon som kunde ta över och driva hamnkrogen Kroken.

I dag, fem år senare, driver familjen fem olika bolag och samtliga barn är engagerade, inklusive deras respektive – den dagliga driften av Kroken sköts av Linnéa Nordlund och Patrik Olsson. Ute på Nåttarö finns dottern Johanna och pojkvännen Daniel Jernberg som tillsammans driver restaurangen och stugbyn.

Yngsta dottern Sofia kombinerar studier på konstfack med att driva familjens retailbolag, Pelle P- samt Emma & Malena-butikerna. Yngste sonen Niklas har startat och driver familjens e-handel med hantverksöl, glasbanken.se. Här finns färsköl från stora delen av världen. Den verksamheten är förlagd i Köpenhamn eftersom systembolaget har monopol på att sälja alkohol i Sverige.

Ute på Nåttarö förstärktes teamet med Carina och barnens farmor Margret och nu är tre generationer
involverade, fyra med barnbarnen. För att bli oberoende av Waxholmsbolaget och kunna erbjuda event och aktiviter som konferenser, bröllop och julbord har familjen startat ett eget rederi med havsgående småfartyg.

Inga stora event var tanken men det har ändå blivit några. I maj var det dags igen med en glamping (lyxig camping) för ett internationellt app-företag. Det före-
gicks av intensiva dagar då det grävdes ner toalettankar,
planerades mat, kördes ut grejer och byggdes tält.
Hundra gäster med höga förväntningar anlände med specialchartrade segelbåtar. Fyra dagar fylldes med goda måltider och aktiviteter, bland annat en stor bonfire på stranden där Peter lärde de som ville att sluka eld och gå på glödande kol – ”det går om man vill”, ropade han säkert. Sista dagen var det stor galamiddag med ostron, champagnebar och livemusik.

– Ett populärt band hyrdes in från Östersund.
Båtresan ut gick lugnt och fint, det var bleke. När partajet var över och all personal, inklusive jag själv var dödströtta, skulle bandet köras i land. Det blåste kuling på Mysingen och trots att vi surrat alla instrument, högtalare och förstärkare så försköts lasten. Bandmedlemmarna blev sjösjuka och spydde. Jag var ganska slut när vi angjorde hamn och ägaren till sjömacken tittade på mig och sa ”Du måste lugna ner dig Peter!”. Då tänkte jag ett tag ”vad håller jag på med?”.

– Allt har förstås ett pris, men jag har en tilltro på att det går att göra något om man verkligen vill. Det är inte helt smärtfritt att lyckas och visst har det varit tårar under åren. Men att få jobba med sina nära och kära är värdefullt och på många sätt enklare. Utan barnen hade det här varit omöjligt, samtidigt som det självklart är okej att göra annat när man vill.

Största bonusen är ändå att få ha barnen och de tre barnbarnen runt sig hela tiden tycker Peter och Carina. Det finns god tillväxtpotential i företaget, barnbarnen hjälper till, som till exempel Alfred tre år. Han är med överallt, klädd i likadana snickarbyxor som farfar.

Text Ing-Marie Wass  |  Foto Charlotte Friberg