De gifte sig och hade överraskningsfest på sitt eget vernissage. Maria och Fredrik fann varandra när de bägge hunnit passera trettio, under fullmånen på en bakgård i Aspudden. Tillsammans driver de Konstartera med inriktning på konst. Sonen Melvin, tio år gammal, har ett stort sportintresse och ser till att föräldrarna rätt ofta släpper arbete och målarpenslar för att istället ägna sig åt fysiska aktiviteter.
– Vi blev spådda en gång att vi passade bra ihop. ”Ni oroar er ihop”, och så är det, om en av oss är nere så stöttar den andra, säger Fredrik.
Vi stöttar varandra, i framgång och motgång
Vägen till Nynäshamn har varit brokig och krokig för dem bägge. Hemma i Östersund utvecklade Maria sin talang för slalom på skidhögskolan och 22 år gammal deltog hon i alpina världscupen 1995.
– Det var fantastiskt! Men året efter skadade jag ryggen på en träning, jag halkade med skidan på en isfläck och skadade en kota i ländryggen och två i nacken. Jag fick sluta med skidor och några år senare stelopererade jag ländryggen. På senare år ville de steloperera även nacken men till slut fick jag istället en protes av titan så nu har jag gudskelov kvar rörligheten i nacken.
Marias skidkarriär var över och hon var bara 22 år gammal. Hon pluggade vidare och tog en fil kand i beteendevetenskap. Sedan blev det ströjobb i Östersund tills hennes storasyster tyckte att hon skulle ”klippa navelsträngen till föräldrarna” och flytta till Stockholm.
– Jag flyttade till Stockholm och fick jobb på Manpower, ett stort bemanningsföretag som ställde upp något otroligt. Bland annat körde de runt med min ergonomiska stol till de företag jag hade uppdrag hos.
Fredriks resa började i Borås och vidare till Malmö där han utbildade sig till lärare för låg- och mellanstadiet. När han sökte och kom in på Konstfack flyttade han till Stockholm. Studiemedlen var slut efter lärarutbildningen, så Fredrik jobbade som guide på helgerna.
– Jag guidade bland annat på Tekniska museet och på Kungliga Slottet, Hagaslottet och Orangerimuseet i Ulriksdal. Det var otroligt intressant och jättekul.
Fredrik blev kvar i Stockholm och bodde i andra och tredje hand. En augustikväll blev han bjuden på kräftskiva, med tillägget att det skulle komma en speciell tjej.
– Min kompis förvarnade mig och sa, ”Maria kan vara något för dig”. Och det var hon. Vi började ses och upptäckte att vi hade mycket gemensamt men också att vi var väldigt lika. Vi bekymrar oss inte så mycket och är båda väldigt sociala.
Nu var de ett par, men som för så många var det svårt att hitta bostad i storstan. Av en slump hade Fredrik ställt sig i Nynäshamns bostadskö som år 2000 var nästan obefintlig. Efter fem år fick han en etta på 28 kvadrat med utsikt över havet. Den var lite större än Marias så hon flyttade in.
Marias skadade nackkotor gav henne allt större problem och tio år efter olyckan föreslog läkarna sjukpensionering. Hon vägrade, istället öppnade hon eget företag. Maria kände att hon ville rå sin tid och även ägna sig mer åt sitt stora intresse konst. Nu kom också Melvin.
– Det började med en konstbutik. Ända från start var vi beroende av nynäshamnarnas intresse för att teckna, måla och pyssla för att gå runt, berättar Maria.
– Nynäshamn är egentligen för litet för en välsorterad konstbutik så vi håller igång det lokala konstintresset genom att ha kurser och dela med oss av det vi kan, förklarar Fredrik.
”De håller igång det lokala konstintresset”
De fick chansen att flytta butiken till Konstpoolen och fick nu plats i ABF:s ateljé. Sedan ett år kan man även handla material i deras webbutik.
– Ungefär två gånger per månad har vi öppen ateljé där vi målar i olja och akryl. Vi har också kvällskurser i måleri och håller teckningskurser. När man kommer hit på kurs så ingår allt, vi umgås kring färg kan man säga. Det är jätteroligt att se när någon upptäcker skaparglädjen i måleri, berättar Fredrik.
– Jag provar mycket hemma för att lära mig allt nytt som kommer och vi har workshops där man gratis får testa på massor med material. Att pyssla är bland det bästa jag vet, säger Maria som nu som bäst förbereder det stora julpysslet.
När familjen flyttade till ett större boende fick det största sovrummet bli ateljé. I klädförrådet ställdes en press för koppartryck för ”vi behövde ändå ingen walk in closet”.
– Vi är väldigt tajta i familjen, som tre musketörer. Så även om vi har en ateljé att måla i så samlas ändå alla tre i vardagsrummet med det vi har för händer, för det är så skönt att vara tillsammans, säger Maria.
Maria är också skidtränare till deras sportintresserade tioåring Melvin. Är det snö här så tränar de i Huddinge, annars blir det resor till Juvasshytta i Norge och hem till Jämtland.
– Det är inte klokt egentligen, att vi låter Melvin åka utför med tanke på hur lätt det är att skadas. Men man tränar på ett bättre sätt idag, så jag är inte så orolig. Däremot skulle det inte vara så bra för mig att ramla.
När Maria och Melvin tränar skidor passar Fredrik på att flytta in i ateljén för att få måla i fred. Samtidigt sköter han butiken.
– Jag tycker om när det kommer folk och att prata. Vi gör mer än bara säljer, jag kan nog säga att vi är duktiga på det vi gör.
Sedan ett par år spelar Fredrik bordtennis med sonen Melvin tre gånger i veckan ”ett psykiskt nervspel, dessutom blir man svettig”. Melvin som upptäckte pingis på fritids slår numera sin pappa. Som om inte det vore nog sysslar den sportintresserade tioåringen även med tennis.
Morgonen efter den här intervjun ska mamma och son iväg till Norge och snön för en träningshelg. Plötsligt låter Maria lite misslynt för första gången under hela intervjun, men på sin mysiga jämtländska dialekt:
– För vintern här nere är inge vidare.
Text & foto Ingmarie Wass
